Kommunikationsleder

Med kommunikationsleder avser i dagligt tal stickvägarna som förbinder våra fastigheter med Neptunistigen.

I anläggningsbeslutet från 1969 framgår bland annat:

Ovanstående beslut innebär att föreningen äger inte marken för vägarna utan det är fastigheterna som har upplåtit sin mark för ändamålet. Beslutet är själva grunden för vår förening. När föreningen 2009 tog beslut att inrätta gemensamma sopkärlen användes samma princip, dvs fastigheterna fick upplåta en del av sin mark för ändamålet.

Av förrättningskartan framgår den s.k. ”tvåmetersregeln” som nämns i äldre föreningsprotokoll och som avser att de gemensamma kommunikationslederna börjar på två meters avstånd från fastigheternas byggnader (boningshus och garage). Ett kanske enklare sätt att se på saken är att asfalten är det som avses med gemensam kommunikationsled (och ska underhållas av föreningen) medan plattorna som är lagda i direkt anslutning till byggnaderna är den enskilde medlemmens ansvar.

Från tid till annan så har någon medlem med stöd av Lantmäteriets kartor på webben kommit fram till andra slutsatser gällande ”tvåmetersregeln”. Men det är viktigt att påpeka att det är förrättningsbesluten och dess bilagor som gäller och inga andra kartuppgifter. Eller med Lantmäteriets egna ord på deras hemsida: ”Tänk på att fastighetsgränserna i Min karta inte är juridiskt gällande. Det innebär att du inte bör utgå från kartans gränser om du vill bygga, avverka skog eller göra andra åtgärder på en fastighet.” 

På flera årsmöten har frågan om marksänkning och föreningens ansvar för höjning av asfalten tagits upp. Det har framförts förslag att föreningen ska bekosta höjning av asfalten medelst ramper eller motsvarande till sådana nivåer som medger att det fortsatt går att köra in med personbil i fastighetens garage. Det kan konstateras att det finns inga sådana åtaganden beskrivna varken i föreningens stadgar, i Anläggningslag (1973:1149) eller i Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Det närmaste man kommer är 8 § Anläggningslagen som anger ”Åtgärd för att underlätta framtida tillbyggnad eller ökat utnyttjande av anläggningen får vidtagas, om åtgärden medför endast ringa ökning av kostnaden”. Praktiskt har sådana önskemål om åtgärd hanterats som en motion på årsstämman där medlemmar får lägga fram sina förslag om åtgärder och beräknad kostnad för dessa. Styrelsen kan då lägga in sitt motförslag, en proposition, eller ge sitt bifall till motionen. Stämman tar sedan beslut på motion eller proposition.

Historiskt har stämman inte bifallit motioner som innebär att föreningen ska bekosta höjning av asfalterad väg (med något enstaka undantag när åtgärden och kostnaderna betraktats som ”ringa” och åtgärden kommit flera fastigheter tillgodo). Istället har det legat på den enskilde medlemmen att bekosta sådana åtgärder. Slutligen kan man argumentera för att medlemmen ska begära tillstånd att på egen hand göra asfaltshöjande åtgärder eftersom sådana åtgärder inkräktar på den gemensamma anläggningen.

Sammanfattat förvaltning:
Föreningens ansvar är att säkerställa de gemensamma kommunikationsledernas farbarhet, underhåll och drift. Med detta avses att reparera asfaltsvägen som börjar två meter utanför byggnaderna och överlag att vidtaga åtgärder som gör att transport med vanliga fordon såsom personbil, taxi, ambulans och brandbil kan nå fram till samtliga fastigheter. Årligen bör kontroll göras av vägbanans skick och farbarhet (tex att häckar är klippta och inga andra hinder finns). Mindre reparationer görs i egen regi av radansvariga tex i samband med städdagar. Större åtgärder kan behöva beställas på entreprenad och därmed budgeteras för och fattas besluta om på stämma. Att höja asfaltsvägens nivåer ingår inte i den årliga förvaltningen utan kräver särskilt beslut på stämma.